Du skulle bara veta hur det känns..

..när en kvinna är riktigt förkyld. Slår vad om att det slår den berömda mansförkylningen med hästlängder. En kvinna har inte tid att bli förkyld eller sjuk överhuvudtaget.  I alla fall inte denna kvinnan och inte nu. Ja, jag antar att det kan gälla män också. Inte vill jag diskriminera det första jag gör när jag ska skriva ett gnälligt tycka synd om mig själv inlägg.

Visst är det typiskt att sjukdomen slår till precis till helgen, semestern eller när du precis fått mindre på ditt bord. Ja, nu har jag inte så mycket mindre direkt att göra snarare tvärtom på jobb men nu är det ju helg. Långhelg och påskhelg dessutom. En helg som ska fyllas med gemenskap, ägg, sill, påskmust, äggjakt, åkningen till Blåkulla, massvis med godis och bara vara.

Eftersom jag nu har varit oändligt positiv i dagarna tre efter en utmaning på Facebook så känner jag för att ösa ur mig lite oönskad negativitet.

Punkt 1: Uppenbarligen så är varken oönskad eller negativitet ej heller något som godkänns av stavningskontrollen så det är punkt nr 1.

Punkt 2: Jag har redan hunnit missa en produktiv arbetsdag (skärtorsdagen) även om jag hann med några timmar men jag var så uppe i varv och skulle ju ha klart alla gjorda flödesritningar till nästa vecka. Men som sagt det får bli under nästa vecka istället.  Blåkulla? Vad är det? Det får vänta tills nästa år. Grannbarnen kom och knackade på för att önska Glad Påsk. Jag öppnade i pyjamasbyxor, t-shirt och en stor kofta och såg säkert allmänt ut som kom och hjälp mig att dö. Började febrilt att finkamma skafferiet efter godis för att ha något att ge och det var inte mycket. Jag som annars alltid brukar ha något men just detta år ville varken sinnet eller kroppen vara den där alerta mamman som bullat upp med påskgodis till de väntande barnen som skulle till Blåkulla. Fina var de men jag tror inte ens jag sa det. Fick bara panik ärligt talat.

Punkt 3: Långfredagen är sannerligen lång i alla fall om man är sjuk. Vaknade upp imorse med ett kraxande. J fixade alvedon och en stor kopp te och jag hann läsa ut en deckare på morgonkvisten som jag påbörjade under gårdagen.  J och barnen försvann iväg på bio och såg på ”Home”. Jag stannade hemma för att vila och för att äta ägg, kavring och sill från Björks (gamla Ringsjöfisk). Inte illa det heller så det finns ljusglimtar i allt det trista. Följde med J till affären när de var hemma igen för att fixa lite ”hemliga” saker. Jag känner påskharen och brukar hjälpa honom lite grann. Varje år faktiskt med något litet till barnens påskjakt som alltid sker på påskafton. I slutet kändes det som om jag gick runt med ett huvud som inte var mitt och jag undrade lite smått varför jag gett mig ut överhuvudtaget.

Nåja, jag får väl erkänna att jag klarar mig ganska bra ändå just nu, lyssnar på Spotify, dricker vin(alvedonen från i morse har lämnat kroppen) sitter i E:s gröna saccosäck och väntar på kvällsmat. Det finns hopp om att min långfredag slutar betydligt bättre än den började.

Det enda som möjligtvis är värre med en kvinna som är förkyld är en kvinna som tycker synd om sig själv för samma anledning. Måste bara säga att jag undrar: Om jag hade varit man och haft samma sak, hade det verkligen varit värre då? 😉

IMG_5138

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s