Ålderskris och akupunktur

Är det någon av er därute så upplevt en så kallad ålderskris? Hur yttrade den sig och hur hanterade du den? Kom den när du var 20,  30, 40, 50, 60 osv eller har du kanske krisat i hela ditt liv?

Mitt liv har rullat på och jag har låtit det göra så utan att ifrågasätta mina livsval. Under svaga stunder undrar jag, vad hade hänt om jag gjort si eller så för att nästan genast fånga upp mig själv. Att titta tillbaka och älta val på det sättet är inte fruktbart. Det viktiga är att utgå från den situation som man befinner sig i just nu.

Helt plötsligt en dag (började nog när jag var strax över 35) så märkte jag hur min mage plötsligt började få eget liv. Från att alltid hållit sig hyfsat i form så började den svälla så sakta. Ungefär som en badring med lite luft i men den finns där och ju mer luft den får desto större blir den. Här pratar jag förstås inte om luft utan om mat och det faktum att helt plötstligt så har i alla fall inte jag kunnat fortsätta att stoppa i mig samma mängd mat som innan när det svarta hålet fanns.

Svarta hålet slukade allt som kom ner i matväg men som sagt vid 35 var det stopp. Det svarta hålet blev istället den ständigt växande badringen. Ibland kan mina barn äta betydligt mer än mig. De är så små och smala så jag förstår att de har stora svarta hål just nu i och med sina växande kroppar.

Det som skrämmer mig med att fylla 40 i år är flera saker.

1. Jag har haft denna kropp i 40 och tänk om jag lever 40 år till. Jag kan ju inte låta den fortsätta att förfalla på samma vis för hur kommer jag då att må när jag är 80. Tillägg: Denna har jag faktiskt börjat ta tag i och det rejält men jag ska hålla motivationen uppe också.

2. Jag är livrädd att jag ska få diabetes som till viss del är ärftligt och som många i min släkt har.

3. När ska jag någonsin växa upp och veta vad jag vill. Jag är snart 40 och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli. Jag har alltid känt att så länge jag utvecklas på mitt jobb och har kollegor och en chef som jag trivs med så är jag nöjd. Är det tillräckligt att känna så i dagens samhälle?

4. Barnen börjar bli stora och jag märker att jag börjar få mer egentid. Hur ska jag hantera den? Än så länge går det i och för sig ganska bra men det är just nu.

5. Kommer det att vara jag och min man resten av livet? När barnen blir större kommer det fortfarande att finnas samma gnista eller har vi saker att jobba på för att det ska vara vi?

6. Hur hitta ett själsligt lugn?  Jag har inte det just nu.  Jag är mer förvirrad än jag varit på många år. Vad vill jag med mitt liv och min hälsa?

Kriser är utvecklande sägs det så jag tror jag har en intressant tid framför mig, för jag befinner mig nog definitivt i kris även om den nog inte är jättestor. Varför skulle jag annars fundera så mycket över livet som jag gör just nu!

Kramar till er alla, krisande eller inte 😉

jag

När jag ligger hos sjukgymnasten och får akupunktur mot mitt höftproblem så hinner jag tänka på både det ena och andra. Fast då ligger jag ju med huvudet ner så klart, kändes dock inte lika passande ur bildsynpunkt.

nalHar haft nålar i båda skinka, knäveck som ovan på bilden och i foten. Tänk om akupunktur hjälpt mot ålderskriser, då hade jag varit först i kö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s