Längtan…

Längtan är enligt mig ett av svenskans vackraste ord. Har du någon gång längtat så hett efter något eller någon så att du inte vet var du ska bli av? Har du någonsin tänkt på vad du gör av all tid du längtar bort och har du ens reflekterat över det?

När jag var yngre och gick i skolan så längtade jag till loven. Vissa lov, började jag till och med längta tillbaka till skolan, alla rutiner och kompisar man träffade varje dag.

Det började på senvintern, en längtan efter våren och de första vårblommorna. Våren kom och jag längtade efter påsken, sommaren och sommarlovet med min födelsedag och den årliga Finlandsresan. Hösten kom och jag började längta till julen. Jag längtade efter att bli längre, äldre, smalare och att flytta hemifrån och bara få rå om mig själv.

Kärlek föder också längtan, längtan efter att bli sedd, bekräftad och älskad tillbaka. Längtan efter den man älskar.

När jag var gravid med K så både längtade jag efter och fruktade den kommande förlossningen. Osäker på hur jag skulle reagera, när stunden väl kom och min längtan uppfylldes.

Vissa bär en längtan av vad som kan bli och andra kanske en längtan om det som aldrig blev av. En del längtar efter biologiska barn hela sitt liv. Jag hade tur och fick två friska välskapta barn, men det tar inte bort min längtan.

Jag längtar fortfarande efter mitt tredje barn som aldrig blev fött.  Kuratorn jag träffade sa att det var inte bara min längtan efter det förlorade fostret som gjorde mig ledsen utan även mina förhoppningar om det kommande livet som hade gått i kras. Alla planer jag ställt in mig på. Ironiskt eftersom jag de första veckorna faktiskt övervägt om jag skulle ta abort eller inte. Tanken på barn nummer 3 var inte planerad utan dök upp först när jag insåg att jag var oplanerat gravid. Sen när vi väl bestämt oss och gladdes så ville ödet annorlunda.

Tänk så mycket tid vi lägger på längtan! Tänk om vi la ner mer tid på att befinna oss här och nu istället. Jag säger inte att vi ska sluta längta men kanske att vi också ska förstå och uppskatta det vi har för stunden. Risken är kanske annars att vi längtar bort det vi har just nu.

Med det sagt så längtar jag efter den kommande New York resan. 😉 Jag ska dock försöka ta tillvara på tiden fram tills dess också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s