Längtan…

Längtan är enligt mig ett av svenskans vackraste ord. Har du någon gång längtat så hett efter något eller någon så att du inte vet var du ska bli av? Har du någonsin tänkt på vad du gör av all tid du längtar bort och har du ens reflekterat över det?

När jag var yngre och gick i skolan så längtade jag till loven. Vissa lov, började jag till och med längta tillbaka till skolan, alla rutiner och kompisar man träffade varje dag.

Det började på senvintern, en längtan efter våren och de första vårblommorna. Våren kom och jag längtade efter påsken, sommaren och sommarlovet med min födelsedag och den årliga Finlandsresan. Hösten kom och jag började längta till julen. Jag längtade efter att bli längre, äldre, smalare och att flytta hemifrån och bara få rå om mig själv.

Kärlek föder också längtan, längtan efter att bli sedd, bekräftad och älskad tillbaka. Längtan efter den man älskar.

När jag var gravid med K så både längtade jag efter och fruktade den kommande förlossningen. Osäker på hur jag skulle reagera, när stunden väl kom och min längtan uppfylldes.

Vissa bär en längtan av vad som kan bli och andra kanske en längtan om det som aldrig blev av. En del längtar efter biologiska barn hela sitt liv. Jag hade tur och fick två friska välskapta barn, men det tar inte bort min längtan.

Jag längtar fortfarande efter mitt tredje barn som aldrig blev fött.  Kuratorn jag träffade sa att det var inte bara min längtan efter det förlorade fostret som gjorde mig ledsen utan även mina förhoppningar om det kommande livet som hade gått i kras. Alla planer jag ställt in mig på. Ironiskt eftersom jag de första veckorna faktiskt övervägt om jag skulle ta abort eller inte. Tanken på barn nummer 3 var inte planerad utan dök upp först när jag insåg att jag var oplanerat gravid. Sen när vi väl bestämt oss och gladdes så ville ödet annorlunda.

Tänk så mycket tid vi lägger på längtan! Tänk om vi la ner mer tid på att befinna oss här och nu istället. Jag säger inte att vi ska sluta längta men kanske att vi också ska förstå och uppskatta det vi har för stunden. Risken är kanske annars att vi längtar bort det vi har just nu.

Med det sagt så längtar jag efter den kommande New York resan. 😉 Jag ska dock försöka ta tillvara på tiden fram tills dess också.

Klockan är 20:11…

lampa

..och jag tror att jag kommer att kunna njuta av en lugn hemmakväll. Mannen är bortrest, jag har lagat mat (gör det aldrig annars men när J är bortrest så får jag göra en ansats i alla fall), barnen ligger i sina sängar och det är nästan helt tyst. Ja, kanske inte helt, diskmaskinen kör i bakgrunden och jag hör allt lite LasseMaja och simborgarmysteriet från E:s rum.

Det är undanplockat och på bordet framför mig står en stor kopp jasminte. Ibland går allt planenligt och även om det mesta fortfarande kan hända så tror jag faktiskt att lyckan är med mig ikväll.

Eftersom jag avverkade Grantchester igår så får det bli del 4 av Shetland ikväll.

Önskar er alla en lika härlig kväll som jag förhoppningsvis har framför mig. 🙂 Ibland är bara livet bäst och jag uppskattar verkligen dessa stunder.

Sköna söndag

IMG_1621

Hade fortfarande ont i höften och skippade morgonens löppass. Saknade det för det är så härliga personer och Malin gör alltid så roliga pass. Jag kom ändå ut på en timmes promenad istället med M. Vi pratade om allt möjligt. Gå är härligt med rätt sällskap och det gör jag gärna om fler gånger. Nästa gång ska jag inte ha så mycket kläder på mig. Gick med vinterjackan idag och det var alldeles för varmt.  Tänk vilka ämnen man hinner avhandla under en promenad. Det kan vara allt mellan himmel och jord, högt som lågt och dessutom hälsosamt.

Nu har jag smörjt in mig med Heat Lotion på höften, tagit en kopp te och spanat in lite vårtecken här hemma. Längtar så efter vitsipporna för det är nästan den allra vackraste tiden här där jag bor. De finns överallt. Tills vidare går snödroppar lika bra. Har ni sett några vårtecken än?

Tree

snow

N.Y.C

ny                                                                Bild på New York från appen Wallpapers.

Jag har alltid drömt om att åka till det stora landet i väst U.S.A. Visst är det lite fånigt? Badsemestrar i all ära men jag vill upptäcka nya kulturer, platser och människor. När jag var liten drömde jag om att åka till ett visst antal platser i världen och se vissa saker. Några har jag redan avverkat som pyramiderna i Kairo och Kinesiska muren i Kina men det finns många platser kvar. En av platserna som jag bara drömt om är New York.

Idéen kläcktes egentligen för ett par år sedan. Jag, J och barnen var hemma hos J:S föräldrar på middag. På något sätt så kom vi in på och pratade om våra kommande 40årsdagar. Jag kände att jag gärna skulle vilja ha en stor fest för mina vänner och då säger J: Jag tycker att vi ska åka till New York! Plötsligt så kändes det så självklart, klart vi ska åka till New York.

Först var tanken att vi kanske skulle vara flera tills vi bestämde oss för att åka bara vi två. Kan väl säga att när barnen hörde det så började K köra med diverse argument för att hon och E skulle få följa med. Hon var lyckosam för nu ska   barnen också med. :-).

Istället för 40 + 40 så blir det istället för att vår familj fyller 100 i år. K har redan fyllt 11, J fyller 40, E fyller 9 och jag 40. Bästa sättet att fira 100 år tillsammans.

Det är mycket vi vill se och redan i höstas bad jag om tips från alla möjliga om vad man kan göra i New York. De tipsen och lite egen research ligger till grund för kommande planering.

Pass fixade, Efta fixat, hotell och flygbiljetter är bokade med mellanlandning på Island så nu är det bara planeringen kvar. Jag längtar!

Bara vara

FullSizeRender

Ibland är det skönt att bara gå och ”skrutta” hemma och göra allt och inget och bara vara. Jag känner att det är alltid är så mycket jag ska göra och hinna med. Helgerna försvinner fortare än kvickt och tiden med dem.

Träningsmässigt har jag tagit det lugnt hela veckan. Inte en endaste armhävning har det blivit utan jag har bara vilat 5 dagar. Igår kunde jag inte vänta längre utan tog en löptur med uppdaterad spotifylista. Skönt, fast jag fick känning i höften efteråt. Har tänkt att jag borde gå till sjukgymnast och kolla men har hittills skjutit det på framtiden.

FullSizeRender-4

C6503C8F-6743-4A10-AEE4-1F01E735CF8E

Många gånger blir det att jag prioriterar barnen, jobbet och hemmet framför mig själv. Träningen är det första på länge som jag prioriterar och jag är rädd att om jag går till sjukgymnasten så kommer hon att förbjuda mig från att springa.

Gå är ett alternativ men så himla tråkigt att göra själv. Konstigt egentligen, för när K var liten och vi bodde i Malmö gick jag 3-4 timmar per dag med barnvagnen och det gav mig en sådan ro i kroppen. Vem vet jag kanske hittar tillbaka till det när våren kommer?

Januari och februari flyter på som en dimma och jag har nästan befunnit mig i en bubbla. Träffade en kompis i veckan och fast vi bor nära varandra så har vi knappt setts i vinter. Båda har varit upptagna på var sitt håll med familj och jobb.  Underbart det var att bara sitta ner och prata kring en kopp te. Tjejsnack behövs verkligen ibland, speciellt om man som jag har många funderingar kring saker och ting.

En gång när jag var liten sa min mamma till mig: -Det är inte bra att fundera så mycket.
Fast jag kan inte hjälpa det. Jag är en funderande/reflekterande människa. Jag vill inte bara springa runt som hamstern i sitt hjul. Jag inbillar mig att allt tänkande är bra för något och jag vill vara aktiv i de val jag gör, närvarande.

Igår började jag förresten läsa en roman i feelgood-genren som jag varmt kan rekommendera. Skönt avbräck till alla deckare som jag brukar läsa. Måste erkänna att jag hade svårt att släppa taget så den är redan utläst. 🙂 Länge sedan jag läste en bok och ni som känner mig vet att jag älskar och alltid har älskat böcker.

FullSizeRender-1

Jag ser fram emot Mellon i kväll och en riktigt bara vara söndag i morgon då vi ska fortsätta att planera vår kommande resa till NY. Önskar er alla en fortsatt trevlig helg.