Små steg leder långt

run

run2

Foto: Malin P

Kallt och mörkt men vindstilla och perfekt träningsväder. Dagens pass var inriktat på styrka och efter en kilometers löptur stannade vi till på en upplyst konstgräsplan utanför en skola.

På planen jobbade vi i par. Första övningen började med att person 1 stod i planka. Person nr 2 hoppade över person nr 1. Person nr 1 går upp på alla fyra så att person nr 2 kan krypa under. Detta utförde vi under 1 minut för att sedan skifta.

PÅ övning nr 2, stod en person kvar och gjorde burpees medan parkamraten skulle gå på alla fyra med raka ben över planen. Mina ben var raka emellanåt men inte hela tiden.

Värsta övningen i kväll var att gå över planen på alla fyra fast med magen upp i vädret, hålla upp rumpan och pinna iväg med fötterna först. Om du inte vet var dina triceps sitter så vet du det efter denna övning. Vi gick halva planen men det var fullt tillräckligt.  Jag erkänner jag fuskade lite här också men det gjorde riktigt ont i mina armar.

Malin sa att vi fokuserade mycket på överkroppen och bålstyrkan under övningarna vi gjorde. I slutet klämde vi in en och annan lårövning som i form av den klassiska jägarvilan.

Roligast var när jag och Åsa stod i skottkärreposition mot varandra och skulle lyfta handen för att ge varandra en klapp, 30 stycken blev det. En annan variant på skottkärran är att din partner släpper ditt ena ben lite utan att säga något. Du får då träna på att hålla benet uppe ändå. Bålstyrka skulle jag tro och effektivt!

Läskigast (för jag som barn aldrig lyckades hjula, stå på huvud eller på händer) var när vi skulle stå på händerna. Vi klättrade upp med fötterna och stod mot stängslet för att växelvis lyfta en hand i taget.

Det var mycket variation idag och jag är glad att jag tog mig ut. Tyvärr har jag missat de två senaste tisdagarna när det varit styrka/löpträning. Nu är det två gånger kvar i RunforLife, på söndag och på tisdag.

Jag ska göra allt för att kunna vara med på passen för det ger mig så mycket. Jag har ingen bra eller naturlig löpteknik men den har blivit bättre och det har jag Malin som håller i RunForLife att tacka för.  Ett annat plus är alla härliga kämpande löpartjejer som jag fått träffa på träningen. Vi befinner oss alla på olika nivåer men vi kämpar efter bästa förmåga. Det är lätt att glömma bort de små framstegen som görs. Idag konstaterade vi att det faktiskt går framåt hela tiden.

När jag kom hem avslutade jag med första dagen vecka tre i min armhävningsutmaning. Det blev med en minuts vila emellan 14, 18, 14, 14 och sedan max som skulle vara minst 20. Det blev bara 20 idag men hoppas att det går bättre på max i veckan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s