Känslostormar

10284795_657489984325518_856009573581749497_o

Jag har alltid haft nära till mina känslor på gott och ont. Känslor som svämmat över, känslor som gjort mig glad, ledsen, upprörd, förbannad, engagerad, förälskad, sårad och impulsiv. Ofta när jag öppnar munnen så kommer det ut något som inte alls lät som jag tänkte att det skulle låta. Jag inbillar mig också att det är ganska lätt att läsa av mig för mina känsloyttringar känns ända ut i ansiktet och fingerspetsarna.

Ofta under min uppväxt fick jag höra att jag var känslig, blyg, snäll och duktig.  De två första orden känns nästan som skällsord då det många gånger tas upp i negativ bemärkelse. Det känns också som en norm i samhället att vi som individer ska ta för oss, vara sociala och framåt.  Jag märker fortfarande än idag hur lätt vi vuxna sätter etiketter på våra och andras barn innan barnen själva hunnit reflektera över det egna jaget. Om vi inte ser upp så kan det bli en uppfyllande profetia för barnet som inte alls behöver vara sann i hur hen känner sig. Risken med fack är att bli inplacerad i något där man inte alls passar in och som under uppväxten skapar en friktion med det egna jaget. Vem jag är ska väl vara upp till mig att bestämma och inte göras av någon annan.

En annan sak som jag tänker på är att många människor verkar tro att känslosamma människor blir lättare sårade än andra och därmed mer sköra och tex mindre handlingskraftiga. Med utgångspunkt från mig själv så vill jag säga att jag tror snarare att det är tvärtom. Jag tror inte på att låsa in känslor och att inte prata. Det är viktigt att prata om hur vi känner och varför vi gör som vi gör. Mycket av vårt agerande, tänkande sker automatiskt och utgår från vår erfarenhetsbank av känslor och minnen. Oftast blir saker som händer mycket mer förståeliga om vi sätter in det i ett sammanhang och försöker se det ut flera perspektiv. Det finns plats för alla sorts människor. Vi kompletterar trots allt varandra.

2 thoughts on “Känslostormar

  1. O vi älskar dina kommentarer som bara hoppar ut! Jag har hört någonstans att känslosamma människor är de starkaste. Vet inte om det stämmer men tror nog det kan ligga något i det.

    Gilla

    • ❤ Härligt Cissi, det är ju bra för de hoppar ut ganska ofta. Jag vet inte heller om det stämmer att känslosamma människor är starka men om jag utgår från mig själv så anser jag mig vara stark i sinnet och jag är stolt att jag genom de jobbiga stunderna i livet har utvecklats och tagit med mig lärdomarna jag har fått för att kunna utveckla mig själv ytterligare.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s