Tomatansikte med isglassben

Om jag var ute i god tid igår så var jag det definitivt inte idag. Härligt när jag kom ut och insåg att jag skulle bli tvungen att skrapa rutorna på bilen. Frosten satt inte hårt, så jag hann i tid till kl 09:00.

När jag körde iväg så låg temperaturen precis på 0 grader. Förra söndagen klädde jag mig för varmt och fick ha jackan knuten runt magen när jag sprang. Idag satsade jag på ett underställ. Totalt blev det 2 lager på underkroppen och 3 lager på ovankroppen. Eventuellt så hade 2 lager räckt även där. Kompletterade det hela med mössa, vantar och något runt halsen.

På dagens pass var vi 4 st inklusive Malin som håller i passet. Det blev ett konditionspass med mindre styrka än förra gången. Något som jag var tacksam för då jag körde styrka igår. Konstigt nog så känns det mest i magen efter gårdagen även om jag känner lite lätt värk på valda delar av kroppen som säkerligen kommer att kännas mer under dagen.

Vi började med lätt jogging och jag försöker tänka på min hållning när jag springer. Enligt Malin har jag en sittande löpstil och jag förstår vad hon menar. När jag rätar upp mig efter hennes instruktioner så känns det genast bättre. Det är dock inte det lättaste att överge en invand springstil. Jag försöker tänka på det och om inte annat så tror jag att den blivit bättre men jag är inte där än. Det krävs hela tiden aktivt tänkande från min sida. Jag ska erkänna att jag känner mig lätt avundsjuk på de som har en naturlig löpstil. Kommer att tänka på när jag och min man köpte nya löparskor förra året. Killen på Stadium konstaterade att min man hade ett naturligt löpsteg och sen kom jag där med min pronation. Vissa kallar det ju Conversesjukan men jag är övertygad om att mina fötter alltid sett ut på samma sätt. De faller inåt helt enkelt och i mina vanliga skor brukar jag komplettera med ett inlägg.

Under dagen pass blev det en del upp och ner för backar och vi gjorde även pistolen och burpees. Totalt avverkade vi 6,23 km i varierande tempo. Det var jobbigt, för konditionen är inte den bästa men jag kände mig som en riktig kämpe. Om jag dessutom sätter det i perspektiv så hade jag aldrig klarat detta passet i somras. Skönt när det går åt rätt håll.

Wohooo, kom precis på också att jag reflekterade över att jag inte fick ont i höften idag när jag sprang. Jag känner mig överlycklig för då kanske jag kan klämma in ett löppass hemmavid i veckan.

När passet var slut, var jag dyngsur.  När jag tog av mössan och släppte ut håret så kändes det som om jag tagit mig en dusch. Väl hemma med blött hår, tomatrött ansikte och isglassben kände jag mig ändå som en vinnare. Jag är på gång och låter det ta den tid det tar. Tack alla ni som stöttar, peppar och tror på mig, för mitt självförtroende sviktar emellanåt, men det och motivationen blir lättare och lättare i takt med framstegen.RunForLife

2 tankar om “Tomatansikte med isglassben

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s