Omväxlande…

Jag ser att några av er fortfarande tittar in då och då och eftersom jag skriver så sällan numer så vet jag inte riktigt var jag ska börja.

Träningen är mindre än på länge men matmässigt inspireras vi mycket av Lina och Mia bakom Foodpharmacy och testar mängder av antiinflammatorisk mat. Godare än jag trodde faktiskt.

Nu har jag äntligen också lämnat in alla mina antidepressiva till apoteket.  Det tog bara lite mer än ett år och 6 månader. Det har bara legat där i medicinlådan och satt igång tankar varenda gång jag sett dem. Jag har ju inte behövt dem på länge, en befrielse måste jag säga. Jag saknar inte dem alls.

Jag har också varit busy det senaste året och i mångt och mycket blivit en säkrare person på flera plan.  Jag har testat på healing, blivit coachad, varit i kontakt med andevärlden både genom att känna och förmedla men även genom att få det förmedlat genom andra.

Jag har testat på att få medial vägledning av en vän och jag har rest betydligt mer än jag brukar detta år, Frankrike, Rhodos, Finland är avverkade och i oktober blir det 4 dagar i Polen.  Härlig gemenskap, saltgruvor och Auschwitch  står på schemat den resan.

Jag har också planer för det nya året som satts så smått i verket men det återkommer jag till.  Lite saker som ska ordnas först.

Håll till godo med lite blandade bilder från sommaren så hoppas jag att du kikar in igen någon gång under hösten.

Att känna maktlöshet..

..måste vara något av det jobbigaste som finns, att inte bli tagen på allvar av den/de som är inblandade. Att den man talar med inte vill eller av någon anledning inte innehar möjligheten att förstå det man talar om. Att inte kunna påverka en situation men ändå se  ens närmaste drabbas.

Det kan vara att hen förstår men väljer att blunda. Det gör för ont att se det som finns rakt framför en. Andra skäl kan vara psykisk ohälsa.

Vad är det med de människor; översittare, vuxna, ungdomar, barn som endast känner och handlar efter sin egen sanning och inte lämnar utrymme för någon annans? Monolog istället för dialog.

Det finns din verklighet, hens verklighet och det som verkligen har hänt.

Sanningen ser olika ut för olika människor, men när någons sanning sårar eller lämnar djupa spår hos någon annan.. då är det dags att göra en inre självrannsakan. För en del betyder det en rak tillsägelse från någon man inte känner och därmed struntar i, i andra fall är det sanning från någon man ser upp till och litar på och då tar det mer. För vissa kan det betyda timmar i terapisoffan.

Din sanning är din egen, ingen kan ta den ifrån dig. Det behöver dock inte alltid betyda att den är den rätta. Ibland behöver vi hjälp att se inom oss själva, att se vilka spår vårt agerande skapar hos andra människor.. Ibland hjälper inte ens det och känslan av maktlöshet föds hos den som skadats av din sanning.

Vi har ett ansvar att tänka utanför vårt egen zon, att se vad som händer, sluta blunda och börja agera. Barn föds inte som översittare, oförmögna att se andras känslor… De lär sig av sin omgivning, av sina föräldrar, av sina vänner etc.. En del har ett så starkt rättesnöre inom sig att de redan vet vad som är fel och rätt redan från de yngsta barnåren. Andra har stängt av allt vad känslor kan innebära utanför deras eget skal,  kanske för att skydda sig själva då de blivit svikna om och om igen. Sedan finns det de som gång på gång blir svikna men växer upp som bra vuxna ändå.. de så kallade maskrosbarnen.

Vi ska inte vara poliser och inte ersätta dem men många gånger är det bättre att ryta till eller säga ifrån om vi ser eller upplever något som är till skada för någon annan och de av någon anledning själva inte är förmögna till att göra det.

Det är också bra att inse att vi alla har vår egen sanning och att det finns luckor emellan.

Tänk dig att du är i ett rum tillsammans med flera personer. På ett bord framför er står det en enorm cup cake med frosting. Tänk på ett ord som beskriver den och skriv det på en papperslapp. Papperslapparna samlas in och vecklas upp, en efter en. Vissa lappar innehåller samma ord men det finns också många olika varianter för att beskriva samma sak. Döm aldrig utan att försöka se helheten men tänk alltid på att agera som en medmänniska.  För jag upplever att vi lever i en tid när det blir allt viktigare att stå upp för sig själv och varandra! Kram på er därute i cyberrymden!  ❤

IMG_4454

Cirkeln går runt, runt

IMG_4510
Jag är i slutet av en cirkel och måste försöka hitta en ny väg ut för att slippa rundgång och till slut utnötning.
 
Tänker för mycket och ältar för mycket, vill ändra på mig.. hitta en ny plats i tillvaron, prioritera det som är viktigt.

Funderar över livet, gillar inte att se mig själv på bild och vill helst att allt ska vara så tillrättalagt som möjligt men det här är ju jag. 40 år plus, bekymmersrynkor, längsta håret på ett tag och jag tänker att jag är tacksam över mitt liv.

Tacksam för mina barn och min man. Tacksam över vänner och tacksam för jag lyckats klara över 15 månader utan tabletter. Känner dock att jag behöver ett tag till för att komma tillrätta med mina känslor. De svallar liksom utanpå. Jag fick rådet häromdagen att sluta fred med mig själv. Borde ju vara den enklaste sak i världen men varför är det då så svårt…

Studsmatta <3

Efter flera års önskan och tjat har vi blivit med studsmatta. Det hände i helgen, vi firade E:s födelsedag! Paketen kom på fredagen och jag och mannen bar in dem i trädgården.

Dagen efter väntade vi på gästerna som denna gång var min mamma, pappa, lillebror, moster, kusin och kusinbarn. Det första min moster frågade efter att hon gratulerat födelsedagsbarnet var : Vad är det för paket?

Hon pekade ut i trädgården och jag svarade att det var en studsmatta. Den kan vi bygga ihop idag sa min kusin och så blev det.

Födelsedagen blev mat, glada skratt, bus, fika och manualläsning. Pappa föll in i roll som arbetsledare och jag tog nog efter honom ett par gånger.

 

Pappa som alltid brukar vilja åka hem efter fikat, stannade helt plötsligt lika lång tid som det tog att få allt färdigt. För det tog tid, trots att vi var fler än två, men roligt var det.

Mamma och moster satt på ljugarbänken som står mot husväggen och spekulerade i hur det gick, med några kommentarer då och då. En hemtrevlig känsla att ha kalas och samtidigt göra något  praktiskt. Rekommenderas varmt. Vet dock inte om min kusin ångrade vad hon sa 😉 för ihopbyggandes tog nästan all tid mellan mat och fika samt efteråt, men bra blev det. Jag är så tacksam! ❤